rädsla utav att inte lyckas
Nu äntligen ligger jag i min sköna säng efter en hel eftermiddag/kväll full med studentfirande. Grattis alla mina underbara vänner till studenten det är ni väl värda. jag kan inte annat än att erkänna att jag är avensjuk.
Mitt sommarlov börjar på fredag, kommer bli skönt. fast på ett sätt vill jag inte ha sommarlov känns det som. eller jo jag vill ha sommarlov men jag vill itne ha hösten! Jag vill inte ha det hösten ta med sig. Jag vill att det ska vara som det är nu, jag är nöjd! Ska jag vara helt ärligmot mig själv så känner jag faktiskt en rädsla.. en rädsla för att jag itne kommer klara av höstens utmaning eller rättare sagt att VI inte kommer klara av den. Just nu har jag som inställning: Det måste funka kommer funka. Jag kommer hålla på den och gå in hel hjärtat i detta. Men jag är rädd för att det bara är jag utav oss två som känner så.
Just nu tvivlar jag väldigt mycket, på väldigt mycket. på mig som person, på min relation, på mina kunskaper osv. Jag är en person som är väldigt beroende av bekräftelse, får jag det itne så blir jag väldigt orolig och tror att något är fel. Detta gäller speciellt i min relationer. Detta är absolut itne till min fördel, jag mår dåligt utav det! Ibland känns det även som att min pojkvän inte är redo att hjälpa min i "mina" jobbiga situationer mig mig själv och mitt psyke vilket jag tycker är riktigt jobbigt.. Jag behöver hjälp och jag har bett om den men jag känner inte att jag får den. Det känns inte som han är villig att ge den för det angår inte honom.
Jag kan ligga och prata med honom en kväll innan vi ska gå och lägga oss om något som jag tyckerär jobbigt eller dylikt, medans jag ligger och pratar och berättar hur jag konner och berättar vafd jag tycker är jobbigt så känner jag bara hur han rycker till och är påväg att somna.. Hur respektlöst är itne det? Jag frågar själklart hur han kan somna när han märker att jag tycker något är jobbigt och är ledsen över något, då svarar han " jag är trött". Där känner jag, är inte detta viktigt? om jag kollar till hur jag skulle reageraom minpojkvän ville prata om något han tyckte var jobbigtskulle jag aldrig somna även om jag var trött för han är så viktigt för mig och det han tycker och tänker är oxå otroligt viktigt!!
Ibland trorjag ärligt talat attjag lägger ner för mycket engergi på detta förhållandet för det känns faktiskt inte utskattat de jag gör och det är hemskt. att ge så mycket kärlek och känna att den som får det känner att det mer eller mindre kvittar om jag öser kärlek över honom. Det är hemskt!
Jag är inte nykär längre. det är oxå väldigt kul att höra. Tack, så himla generöst.
Ne nu ska ja sova, klockanringer trotsallt 07:00 imorgon för att få mig att vekna inför min sista skoldag denna terminen!!
See you soon/ S
Mitt sommarlov börjar på fredag, kommer bli skönt. fast på ett sätt vill jag inte ha sommarlov känns det som. eller jo jag vill ha sommarlov men jag vill itne ha hösten! Jag vill inte ha det hösten ta med sig. Jag vill att det ska vara som det är nu, jag är nöjd! Ska jag vara helt ärligmot mig själv så känner jag faktiskt en rädsla.. en rädsla för att jag itne kommer klara av höstens utmaning eller rättare sagt att VI inte kommer klara av den. Just nu har jag som inställning: Det måste funka kommer funka. Jag kommer hålla på den och gå in hel hjärtat i detta. Men jag är rädd för att det bara är jag utav oss två som känner så.
Just nu tvivlar jag väldigt mycket, på väldigt mycket. på mig som person, på min relation, på mina kunskaper osv. Jag är en person som är väldigt beroende av bekräftelse, får jag det itne så blir jag väldigt orolig och tror att något är fel. Detta gäller speciellt i min relationer. Detta är absolut itne till min fördel, jag mår dåligt utav det! Ibland känns det även som att min pojkvän inte är redo att hjälpa min i "mina" jobbiga situationer mig mig själv och mitt psyke vilket jag tycker är riktigt jobbigt.. Jag behöver hjälp och jag har bett om den men jag känner inte att jag får den. Det känns inte som han är villig att ge den för det angår inte honom.
Jag kan ligga och prata med honom en kväll innan vi ska gå och lägga oss om något som jag tyckerär jobbigt eller dylikt, medans jag ligger och pratar och berättar hur jag konner och berättar vafd jag tycker är jobbigt så känner jag bara hur han rycker till och är påväg att somna.. Hur respektlöst är itne det? Jag frågar själklart hur han kan somna när han märker att jag tycker något är jobbigt och är ledsen över något, då svarar han " jag är trött". Där känner jag, är inte detta viktigt? om jag kollar till hur jag skulle reageraom minpojkvän ville prata om något han tyckte var jobbigtskulle jag aldrig somna även om jag var trött för han är så viktigt för mig och det han tycker och tänker är oxå otroligt viktigt!!
Ibland trorjag ärligt talat attjag lägger ner för mycket engergi på detta förhållandet för det känns faktiskt inte utskattat de jag gör och det är hemskt. att ge så mycket kärlek och känna att den som får det känner att det mer eller mindre kvittar om jag öser kärlek över honom. Det är hemskt!
Jag är inte nykär längre. det är oxå väldigt kul att höra. Tack, så himla generöst.
Ne nu ska ja sova, klockanringer trotsallt 07:00 imorgon för att få mig att vekna inför min sista skoldag denna terminen!!
See you soon/ S
Kommentarer
Trackback
